Idag rapporterar SR att "irakiska flyktingar återvänder frivilligt". Och att antalet återvändande irakier ökar från 20 per månad till 59.
Efter FNs och UNHCRs hårda protester mot Sveriges utvisningspraxis låter det ju lite förbryllande.
Kan det verkligen vara så att UNHCR säger att det är livsfarligt, men Sverige och irakierna tycker att det är helt ok? Migrationsverket fastslår t o m att det är ok att avvisa flyktingar från norra Irak, via Bagdad.
Om man tittar lite närmare sticker bockfoten fram: Det är avvisade flyktingar som återvänder, dvs. människor som i stort sett inte har något alternativ. Och ökningen? Jo, det är en månad sedan Sverige slöt ett avtal med Irak, där Irak går med på att ta tillbaka flyktingar som avvisas. Tidigare kunde Irak vägra att ta emot dem. Nu kan inte flyktingarna hoppas på det längre.
Det är alltså helt irrelevant att jämföra de båda siffrorna. Och ännu mera irrelevant att konstruera en stigande kurva utifrån en enda uppgift.
Men det är ju inget hinder när migrationsverk och migrationsministern skall måla en ny bild av situationen i Irak.
Och samtidigt skapar de en ny definition av "frivillig": vill du utvisas med tvång eller friviligt? Ungefär som alla dessa tvångsomhändertaganden av barn: "Skall vi omhänderta ditt barn frivilligt, eller ska vi beslutad om tvångsåtgärder? Om vi måste besluta om tvång är ju chansen inte så stor att du får ditt barn tillbaka, men du får välja fritt."
Om barngulag:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Barngulag
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tvångsomhändertagande_av_barn
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tvångsomhändertagande_av_barn#Kritik
torsdag 27 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar