söndag 8 juni 2008

svenska först, medborgare sen

Ekot rapporterar om folkpartiets senaste förslag från invandrarfronten:

Om man är lär sig svenska fort kan man bli svensk medborgare redan efter 2 år. En nationalekonom har kläckt själva förslaget, som är tänkt att fungera så här:

Genom möjligheten att få medborgarskap snabbare uppmuntras invandrare till att satsa mer på språkundervisningen, vilket skulle leda till bättre integration och möjligheter till ett arbete.



Björklund är förstås positiv, eftersom förslaget är snarlikt folkpartiets,

men vidhåller att det samtidigt måste finnas högre krav än idag.– Den som vill bli svensk medborgare förr eller senare ska lära sig ett minimum av svenska. Och den som inte lägger manken till och därmed inte klarar ett språkkrav den blir då inte svensk medborgare och det tycker jag att vi ska våga säga, säger Jan Björklund.


Resonemanget blir bara meningsfullt om man antar
- att ”dom där” inte vill lära sig svenska, om de inte tvingas eller ”belönas”
- att svenskt medborgarskap av alla människor ses som en belöning
- att integration är ett individuellt projekt: dom ska anpassa sig
- att individer skall göra sig anställningsbara (och inte utvecklas på jobbet)
- att alla oavsett modersmål, tidigare utbildning, tidigare erfarenhet osv. tävlar på samma villkor.

- att det lönar sig att tala om krav på ”dom där”, att vara tuff mopt ”dom där”, säga obehagliga sanningar om ”dom där”.

Folkpartiets människosyn - ”dom” lägger inte manken till om de inte måste - förnekar sig inte. Dom måste tvingas, med medborgarskaps-morot och utvisnings-piska.

Och vi måste nog våga säga att folkpartiet vill leverera ung, välutbildad arbetskraft till företagen, och att hålla resten utanför Sverige.

Men ingen slår folkpartiet när det gäller att skapa ”neutrala”, objektiva regler som ger rätt resultat. Strukturellt våld, med andra ord.

Inga kommentarer: