IIdag för 75 år sedan brände studentkårer och professorer böcker i Tyskland. 131 författare berördes, däribland Freud och Marx. Bokbålen var finalen på en längre "aktion mot otyskhet", och upptakt till en lång förföljelse av kritiska intellektuella.
De uttalanden som ropades ut när böckerna slängdes i elden är rätt avslöjande. I Berlin inleddes bokbränningen med ropet:
«Gegen Klassenkampf und Materialismus, für Volksgemeinschaft und idealistische Lebenshaltung. Ich übergebe der Flamme die Schriften von Karl Marx und Kautsky.»
("Mot klasskamp och materialism, för folksgemenskap och idealistisk livshållning. Jag överlämnar åt flamman Karl Marx' och Kautskys skrifter")
Goebbels meddelade samma dag i radion: «Das Zeitalter eines überspitzten jüdischen Intellektualismus ist nun zu Ende. ... Die deutsche Seele kann sich wieder äußern.»
(Den tillspetsade judiska intellektualismens tidsålder är slut. ... Den tyska själen kan yttra sig igen")
Och den tyska själen - längtande efter harmoni, trygghet, och starka ledare - underkastade sig censur, kontroll, förtryck. Men den kände sig trygg: syndabockarna slogs ihjäl och deras böcker brändes. Den kände sig upphöjd: den var en del av en folksgemenskap - och det var inte judarna.
Där man talar om Folkets själ, Fosterlandet, den Sanna Svenskheten - där utesluter man snart människor ur folksgemenskapen. Det kan vara handikappade, psykiskt sjuka, homosexuella, muslimer, feltänkare - andra, helt enkelt.
Sen bränner man snart böcker. Och då är inte steget långt till att bränna människor, som Tysklands förbundspresident Köhler sa idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar